Blodsbröderna (SLP)

Dessa tre herrar kommer RP:na att göra upp med inom kort. Undra hur många som stryker med på respektive sida? De tre Blodsbröderna för Eon IV

Detta inlägg är kopplat till Stadskamp i Davos

Angående Nermada

Den här idén med att placera Nermada som en del av Thalamur gillar jag inte. Varför inte lägga till Nermada som några nya öar mellan Thalamur och Consaber istället? En annan variant är att helt enkelt klippa ut Nermada från Thalamur och vrida runt bitarna lite. Då överensstämmer geografin inom landet med det officiella materialet. Namnen ändras lite så det inte finns samma namn i Thalamur.

Detta blir nog sista budet om vi inte kör på den nya officiella versionen.

Sällskapen vi spelat

Under åren har vi spelat ett antal olika kampanjer. För varje kampanj brukade jag göra en siluettbild av RP:na för att ge en bild av deras utrustning och inbördes  storlek. Det har blivit en del udda sällskap genom åren :)

Från vänster: Zabin - den hetlevrade zhanen, Cerec - den cirefaliska magikern, Stagus - kraggen, Harira - cirefalisk lönnmörderska, Penzior - den cirefaliska vapenmästaren, också Hund - Stagus, just det, hund.

Från vänster: Bremziir Harz - marinkåristen, Minna Guldvind - den osedliga misslan, Ragog och Xakk - den galne baronens bastardtiraker och Magnar Eldklinga - den hämnande sonen

Från vänster: Canack - kraggen, Ewachi - ausen, Ivon - krigarmagikern, Axel - den vilsne rövaren och Niare - vapenmästaren.

De fyra tempelriddarna i sina drakfjällsrustningar. Ravius Silvia med Hegors eldsgissel, Caros av Athor med svärdet Nabakos, Belicius av Mirana med demonbesatta Leriol och Ravius Papas med Sturmdrang. Med dessa spelade vi en lång jargisk kampanj som inkluderade hela Svavelvinter sviten.

Sarakai - den pinsamma draken

Sarakai

Sarakai hänger ihop med inlägget Svavelvinter i Mundana.

Sarakai är en mortuachdrake i sina unga år. Anledningen till hans ungdom är att han mycket nesligt blev dräpt för 320 år sedan.

Sarakai  hade fått uppdraget att vaka över Jelems ruiner för att stadens dolda hemligheter inte skulle falla i fel händer. Detta var inget större problem, det enda han behövde göra var att då och då bränna några veddo eller tiraker som vågade sig för långt in i den djupa skogen.

Saker förändrades dock med ankomsten av de jargiska flyktingarna. Sarakai kände förändringen då jargierna landsteg på ön. Han gav sig genast ut för att undersöka. Han hittade jargiernas landstigningsställe och brände ner några utvalda delar. Sedan flög han söderut för att se vad som var källan till denna tillströmning av dödliga.

Han upptäckte flera av de skepp som seglade från Jargiens västkust. Han brände några och festade på passagerarnas kött. Det var längesedan han haft anledning att göra något liknande och fann det hela mycket tillfredställande.

Han blev däremot lite oförsiktig under sitt plockande av försvarslösa skepp. Så när han svepte ner mot ytterligare ett byte noterade han inte att det var ett bestyckat krigsskepp som jagade efter flyktingarna. Han gjorde en grandios överflygning för att sätta skräck i sina offer. För sent upptäckte han ballistorna på fartygets däck. Han fick flera allvarliga träffar och i raseri störtdök han ner på fartyget. Spettsad på huvudmasten dog draken och tog skeppet med sig ner i djupet.

Det tog sedan omkring 100 år innan han kunde bli inkarnerad på nytt. Ännu nesligare är att han nu inte minns sin uppgift och därtill glömt var han lagt sina minneskristaller!

Det enda han först mindes var sin gamla grotta på Yon med dess vackra silverådring. Därför tog han sig dit, brände bort alla inkräktarna och slog sig till ro, i hopp om att minnet skulle återvända i en mer hemmavan miljö. Detta var för fem år sedan.

Sarakai har en överenskommelse med cirefalierna, han får mat och rikedomar i utbyte mot att inte döda några människor. Detta har Sarakai gått med på tillsvidare, han har dock för avsikt att bränna ihjäl alla dödliga på ön så snart han vuxit till sig lite mer.

Han har hittat Jelems övervuxna murar inne i skogen men kommer ändå inte ihåg vad de är. Han är också för stolt för att erkänna till någon annan drake att han inte längre minns sin uppgift.

Just nu håller han till i den gamla silvergruvan där han bidar sin tid.

Sarakai är en ung drake med en längd på 14 meter och ett vingspann på 21 meter. Han har svarta, silverglänsande fjäll likt svart kvarts och en silvergrå buk. Han har ganska små horn vilket han tycker är väldigt pinsamt och absolut inte vill bli påmind om. Han gillar inte den uppblåste magikern Tzalam och funderar på att bränna ihjäl honom vid lämpligt tillfälle. I gruvorna under hans boning håller en tirakstam till som tillber Sarakai likt en gud vilket han finner mycket tillfredställande.

Sarakai är inte särskilt smart för att vara en drake inte ens jämfört med en mer bildad människa. Detta kombinerat med hans stora svaghet för smicker och fint tal gör honom relativt lättmanipulerad .

Ålder: 234 år

STY                     52                        LUK                    17

TÅL                     35                        AND                    21

RÖR                    21                        MAG                   32

PSY                     14                        VÄR                    25

VIL                      26                        EKO                    12

BIL                      18

SYN                     18

HÖR                    32

Förflyttning: 22 m/runda. BF: 43 kg. UK: 10 rutor.

Chockvärde: 37. Skadetålighet: 10 rutor.

VINIT: 22 Insikt: 15

Anfallsmanövrar (närstrid)

Trampa (20) ObK9T6, SI(3/3)

Bett (22) ObH8T6, SI(4/4)

Klor (22) ObH7T6, SI(4/4)

Svanssnärt (24) ObK9T6, SI(3/3)

Horn (18) ObS3T6, SI(4/4)

Anfallsmanöver (avstånd)

Eldkvast (25) (7 ”laddningar”)

Försvarsmanöver: Motanfall, Undvika 19.

Rustning:            kroppen [H20, K20, S17]

                             Vingar [H12, K12, S12]

Färdigheter: Alstra färdigheter 20*, Besvärjelse 22, Stridsvana 24

• -Ob2T6 på alstra Ataxtropi, -Ob1T6 på alstra anti elementaraspekter.

Svavelvinter i Mundana

Svavelvinter i Mundana.

Det gamla DoD äventyret Svavelvinter kan med fördel förläggas till ön i Yons vik nordväst om Gordrion.
För att få någon behållning av inlägget nedan bör du ha Svavelvinter äventyret, eller i alla fall hyfsad koll på vad det handlade om.

Äventyrarna kan komma till Yon av flera olika orsaker. De kan vara utsända av Klan Samjed för att sabotera svavelhandeln. De kan vara där för att förgöra Shaginov sekten. De kan vara utsända av Jargien för att undersöka de fritänkande jargierna vars tankar kanske börjat sprida sig till Jargien. I mitt fall är RP:na utskickade för att hjälpa den lokala Daak kyrkan mot Shaginov sektens inflytande.

De kommer dit för att på uppdrag av Arvons Hammare stödja den lokal kyrkan samtidigt som de skall granska densamma. De kommer då att besöka klostret i berget som precis blivit anfallet av Shaginov sekten. Anledningen till anfallet är för att Daak klostret har en gammal helgonrelik. Ett huvud som uttalar en bön som fördriver alla odöda med rang X eller lägre, samt att den kan sända tillbaka nedkallade demoner till deras rätta dimension. Munkarna är döda men huvudet finns kvar i ett dolt valv. Efter att ha hämtat detta vill RP:na hämnas munkarna, eventuellt saknas någon munk som Shaginov sekten kidnappat för att studera någon speciell förmåga denna munk besitter.

Nu måste de hitta fästet och förgöra sekten. De kommer att få veta är själva fästet byggts av Bergstroll som fått fina artefakter av Shaginov för sina tjänster. Bergstrollen litade dock inte helt på Shaginov sekten och har därför en ”självförstörelse” mekanism inbyggd i fästet. Bergstrollen kan tala om var denna mekanism finns, samt var fästet är beläget om RP:na kan hämta en speciell stensort ur djupet på Silvergruvan. Silvergruvan bebos numera av draken Sarakai. RP:na hämtar stenarna och tar sig därefter till Shaginovsektens fäste.

Innan deras attack mot fästet blir de kontaktade av veddo som ser dem som frälsare från Shaginov sekten. De har gamla profetior om frälsare från söder och att de för dem skall visa de gamla gravfälten där mäktiga vapen skall finnas till hjältarnas hjälp. RP:na kommer att ta sig in i gravkumlen och därmed väcka upp de gamla prästinnorna som nu ser att deras tid är kommen. RP:na stormar därefter Shaginov sektens fäste. Efter detta möter de Shagoniv som tackar dem för att de slagit ut sekten då den börjat bli ett problem för honom. De odöda prästinnorna från Jelem kommer till huvudorten och kräver cirefaliernas underkastelse samt återtar vissa saker RP:na plundrat från deras gravar/viloplatser.

Sedan lär det bära av hemåt igen. Shaginov kommer nu att fortsätta sina planer för världsherravälde.

Ca 7000 f.D  Under början av denna Eon, i samband med Mörkrets ankomst, sträckte sig den norra polarisen sig mycket längre söderut.

På isarna levde ett primitivt folk. De var nomader och vandrade över isen och tundran sökandes efter mat. De påverkades nästan inte alls av mörkrets ankomst, då de härjande styrkorna aldrig nådde så långt norrut.

Detta folk som sedermera skulle bli Veddo vandrade från fastlandet ut på de nordligaste öarna där de sedan blev kvar när isen drog sig tillbaka igen.

De utvecklades ungefär på samma sätt som sina fastlandssläktingar men hade en mycket primitivare kultur då de aldrig fick någon uppblandning från andra folkslag och kulturer. Det enda som i viss grad påverkade deras utveckling var det plötsliga uppdykandet av Radh-Kamras heliga stad Jelem.

6472 f.D       Efter att Mörkret lyfts återgick Radh-Kamras prästinnor till sitt dekadenta leverne. De försummade sina sysslor som gudinnans språkrör och landet förföll allt mer. Som straff för deras svek mot gudinnan förpassade gudinnan deras depraverade stad långt norrut, långt borta från all civilisation för att deras irrläror inte skulle sprida sig längre. De gamla prästinnorna tänkte också använda kraftnoden vid Jelem för deras egna syften. Detta var ytterliggare ett skäl att flytta staden.

                      Cinnerva flyttade Jelem och dess omgivningar genom att använda de förtunningar som fortfarande fanns mellan de olika planen efter förra peripetin. Jelem flyttades in i skugglandet och kunde i dess förvanskade värld driva bort för att sedan återinträde i den Mundana världen fast då på en annan plats. Cinnerva planerade att flytta Jelem långt norr ut till området kring issjön för att där låta de perverterade prästinnorna försmäkta i kyla.

                      Dåvarande drottningen blev naturligtvis bestört över denna plötsliga färd in i skugglandet. Lågornas råd och drottningens prästinnor började inom kort att försöka utröna vad som var på väg att ske. Genom att betvinga och fråga ut andar och demonväsen lyckades Lågornas råd få reda på vad som hänt. Rebran, ledare för lågornas råd, lyckades även komma på ett sätt att stoppa den ofrivilliga migrationen. Den kraft av teotropi som Cinnerva gjutit i Jelems förflyttning kunde fokuseras om in i en kristall. När kraften försvann gled Jelem åter in i den Mundana världen och detta tajmades så att Jelem hamnade på Yon (fanns mest bara hav att välja på annars, och prästinnorna skulle inte klara ett liv på havets botten…).

                      Efter Jelems ”inbromsning” och återinträde i den Mundana världen på Yon stod Jelems invånare inför helt nya förutsättningar. De var vana vid att ständigt servas av folket och att vältra sig i överflöd. Det tog dock inte lång tid innan de fann de primitiva Veddo och förslavade dem för att åter kunna leva sitt liv i lyx och överflöd.

6040 f.D       Flytten av Jelem blev inte den sista förbannelsen som drabbade prästinnorna och Jelems övriga invånare.

                      När Cinerva såg sin ursprungliga plan grusad, att låta Jelems kätterska folk försmäkta i kyla och armod långt upp i norr, lade hon en ny förbannelse över Jelems folk. Om det var denna förbannelse av Cinerva eller ett resultat av invånarnas omåttliga nyttjande av droger och rusdrycker är osäkert men resultatet blev det samma - Jelems invånare slutade föda några nya barn. Invånarna prövade många olika metoder, t.o.m. att få barn med deras slavar, men inget hjälpte, de var dömda till undergång.

Några försökte lämna ön för att söka sig tillbaka till civilisationen men deras kunskaper inom sjöfart var alltför ringa för att de skulle nå fram. Skeppen förliste eller drevs tillbaka till Yon av starka sydliga vindar. De använde kraften i kristallen (den innehöll en ofantlig magnitud av teotropi) för att försöka påverka saker men inget fungerade.

                      De sista prästinnorna dör ca 400 år efter deras ankomst till Yon och några decennier tidigare hade de sista av Jelems invånare gått under.

Prästinnorna lät sig begravas i mäktiga gravkumlar på öns västsida och de vanliga medborgarna begravdes innanför Jelems murar inne i den mörka skogen där staden låg.

Veddo fick utföra allt det kroppsliga arbetet med att skapa gravarna men de sista prästinnorna ville inte att veddo skulle kunna skända deras gravar efter att de gott hädan och lade därför en mäktig besvärjelse över sina gravar. Besvärjelsen gjorde att ingen veddo kunde komma nära gravarna utan att drabbas av fruktansvärda smärtor. De använde sig av samma formler för att säkra själva staden Jelem efter att den sista invånaren avlidit. De sista prästinnorna begick rituellt självmord inne i sina gravar samtidigt som de utförde en ritual som skulle försänka dem i en odöd sömn under årtusenden. De hade förutspått att det i framtiden skulle komma en tid då de skulle kunna återvända från de döda och härska igen. Drottning Ottavia och hennes häxmästare Rebran organiserade det hela.

Veddo återgick till sitt tidigare liv och minnet av Jelem levde bara kvar som legender om dolda rikedomar och mäktiga artefakter på gravfälten i väster och i skogens djup.

Områdena blev tabubelagda och förbjudna för veddo att beträda p.g.a besvärjelsens effekter.

                      Årtusenden gick och veddo fortsatte sitt nomadliv på Yons tundra.

Ca 200 e.D    En tillfällig isbrygga mellan fastlandet och Yon under några stränga vintrar gör att tirak stammar vandrar över och bosätter sig på Yon. Det rör sig om knappt 1000 individer. Veddo och tirakerna stöter på varandra ibland men den stora tillgången till mark gör att inga allvarligare stridigheter uppstår, utan på vissa platser bedriver de två folken t.o.m handel med varandra.

2640-2643         Jargiska flyktingar kommer till Yon. De har flytt från svälten i Jargiens västra

e.D                provinser och det förtryck den jargiska statsapparaten utsätter dem för. De slår sig ner i Yon viken och grundar en stad, Yon Interlanium, eller Nya Yon. De driver lätt bort de veddo som lever i området. Veddos sten och hornvapen var en lätt match för jargiernas motsvarigheter i järn. Under tre år invandrar ca 1.200 jargier.

                      Jargierna sprider sig från viken längs med Yons västra kust och under några år skapas det ytterligare tre små bosättningar.

                      Invandrarna består till stor del av nytänkare både vad gäller kyrkans utveckling men även vad gäller hela samhällsstrukturen. Tidigt utvecklas en form av demokrati, där de fria bönderna röstar fram en Dux, en hertig, som styr över Nya Yon och fiskebyarna. De sker även en reform inom Daak kyrkan som gör den mildare och mer förlåtande.

2650              Shaginov, en taup, föds av sina emigrerade föräldrar i Caserion. Shaginov går i lära hos sin far och senare på flera akademier i Caserion och Thalamur. Han dras mot den mörka sidan av magin och forskar kring demonologi och nekromanti. Under sin ”karriär” utforskar han den märkliga markdöden kring gastmarken i östra Thalamur. Därifrån tar han också ett stort stenfundament av den märkliga stensorten som tycks vara ursprunget till gastmarkens död. Han leder också en expedition till Edron och Cai där han hittar redogörelser för peripetierna och eonernas uppbyggnad. Här hittar han också sanningen kring Jelems försvinnande nedtecknade av Mundala kultens ledare. Tydligen satsar Jelems härskare på revansch vid nästa peripetin och de har gått i en magisk dvala fram till denna tid skall infinna sig. Shaginov ser möjligheten att nyttja denna kraft och söker sig därför först till Taupernas dal för att därefter ta sig till Yon.

2842              Genom att skänka bergstrollen flera artefakter och speciella legeringar lyckas Shaginov övertala dem att skapa hans Basaltfäste i de nordöstra bergen.

2850              Shaginov utvisas från taupernas dal och bosätter sig på Yon. Shaginov har sedan tidigare grundat Shaginovsekten och sekten skapar nu sitt huvudfäste på Yon. De har ”fri” tillgång till veddo och andra varelser för sina biomantiska och nekrologiska experiment.

2901              Shaginov är uttråkad på sitt långa liv och då han inser att det ännu är lång tid kvar till nästa peripeti. Han beslutar sig för att gå i dvala fram till en tid närmre peripetin. Som en förlustelse under sin ”dvala” kidnappar han en thalaskisk medborgare från ätten Harim. Hon hålls inspärrad med honom i hans grav. Då han märker att han får för starka känslor för henne tvingar han sig till att låta åren hinna ikapp henne och hon åldras.

2874              Gordrion grundas

2933              Cirefalierna grundar en liten koloni på Yon i syfte att utvinna svavel från träsket norr om staden. I täten för denna expansion är det cirefaliska handelshuset Pornaz. Svalet används för bl.a vinsvavling, tillverkning av vitriololja och essentiellt sulphur.Vitriololja och essentiellt sulphur används inom alkemin.Vitriololja används också i framställningen av mangenat. Så dvärgar och magiker är en del av målgruppen vid försäljning.

2936              Det svarta svärdets beskyddare uppför ett tempel på Yon för att i avskildhet och under härdande förhållande träna sina konster och visa sig värdig Martaris gunst.

2955              Sarakai, en drake, kommer till ön och bosätter sig i silvergruvan.(Här finns speldata                                       för Sarakai)

2960              Nu!

Yon

Statsskick: Enkel demokrati bland Yoniterna. Veddo har en hövding som väljs på livstid. Alla styrs rent formellt av Kurfursten.

Statsöverhuvud: Kurfurst Penarek

Rättsväsende: Enligt cirefalisk lag, som starkt gynnar cirefalier.

Areal: okänt

Invånarantal: Yoniter 3000, veddo 4000, tiraker 2000, cirefalier 700

Språk: gammal jargiska

Huvudort: Narzkar Krack (Rökfästningen), ca 800 inv.

Huvudnäring: Handel med svavel, pälsar och slavar. Lokalt hantverk och saltad fisk.

Handelsvägar: Handelsplats i Narzkar Krack.

Militära resurser: Cirefalierna har 300 elitsoldater i stadens närområde samt ca 50 marinkårister. Yoniterna kan sätta ihop en bondehär på upp till 500 man med enkel utrustning. Veddo har cirka 600 stridbara stamkrigare som främst verkar som jägare. Tirakerna skulle som mest kunna samla ca 800 krigare från de olika stammarna, om de kom överens med varandra...

Religon: Daakkyrkan, andedyrkan, och Cirza. Cirefalierna bedriver viss missionsverksamhet i staden.

Myntfot: cirefaliska mynt är gångbara annars gäller främst byteshandel.

Klimat

Kustväder Yon. Årlig medeltemperatur är -0.5°. Jan -15°, Feb -14°, Mar -9°, Apr -2°, maj 3°, jun 8°, jul 12°, aug 12°, sep 8°, okt 3°, nov -2°, dec -10°.

Inlandsväder Yon. Årlig medeltemperatur är -4°. Jan -22°, Feb -20°, Mar -13°, Apr -5°, maj 3°, jun 10°, jul 13°, aug 12°, sep 6°, okt -1°, nov -9°, dec -19°.

Intressanta personer på Yon

Kurfurst Penarek är mannen som styr över den lilla kolonin. Han har ett nära samarbete med handelshusen Pornaz och Temiranz. Han är lång och kraftigt byggd i de sena 40. Svart axellångt hår och ett välansat kort helskägg. Han lämnar sällan fästningen då han inte tycker om att beblanda sig med de simpla icke cirefalierna. Han är heller inte överdrivet förtjust över sin nuvarande placering. Starkt Cirza troende, tom för en cirefalier.

Crisma av husfurst Zhra. Kurfurstens 26 åriga hustru. Mycket vacker, mycket förnäm och mycket besviken över sin makes nuvarande placering.

Hiberos av Yon. Värdshusvärd  på ”Junker Hiberos” och tidigare frihetskämpe. Storväxt brunhårig man med ett kraftigt skägg. 55 år.

Elia av Yon. Hiberos fru. 50 år.

Julia Hiberos dotter av Yon. Hiberos 20-åriga dotter som hjälper till på värdshuset. PER 15.

Falx Hiberos son av Yon. Hiberos 22-åriga son. Atletisk byggd. PER 14. Mycket aktiv inom motståndsrörelsen. Motståndsrörelsens bas är under värdshuset, där cirefalierna minst skulle ana det. Antalet aktiva medlemmar som genomför små räder och ställer till med förtret är ca 60 yoniter kring Narzkar Krack.

Marius. Gycklare på Junker Hiberos. En skojfrisk ung man på 17 år. Rödhårig. Medlem i motståndsrörelsen.

Adjed Ben Zalit. Ansvarig för Klan Samjeds intressen på Yon. 33-årig zhan som lätt känns igen genom att gå klädd i flera lager tjocka vackra pälsar de få tillfällen han är ute på gatorna. Adjed har tre andra zhaner anställda vid sitt hus, Benjit (hans högra hand) samt Varaz och Gadjar (hans två välvuxna livvakter).

Mzian av Husfurst Marzin En hängiven Xinu kultist och medlem i sällskapet. Mzian är mycket välbyggd och atletisk. Han går alltid klädd i sin vapenrock med det svarta svärdet på. Mzian tillbringar mest tid i staden för att hålla koll på saker och ting samt för att smöra för kurfursten. Mzian utger sig för att vara Penareks goda vän trots att han föraktar Penarek för hans religiösa övertygelse.

Ilius. Tjuv och informatör åt Sällskapet. Försöker ofta bli ”vän” med nykomlingar för att få reda på vad de gör på Yon.

Jhim Spion och yrkesmördare. Utsänd av Svarta svärdets beskyddare i Caserion som börjar misstänka att saker och ting inte är helt rätt i klostret på Yon.

Augarrtah. Trukh rekryterad på Yon för att leda slavdrivarna i träsket. Våldsam och lättretad

Zenos. 27-årig brottare. En nykommen jargier som flytt till Yon undan rättvisan i Jargien. Stilig och välbyggd. Skrytsam över påhittade bravader. I sällskap med Ravius.

Ravius. 32 år, mångsysslare. Liten råttliknande man. Är i sällskap med Zenos som han träffade i jargien då de båda avtjänade ett straff i ett fångläger. Lyckades fly och söker nu lyckan på Yon.

Caros av Varion. 42 år krigare och smugglare. Tidigare frihetskämpe som nu gett upp kampen. Smugglar varor söderut via hamnen i Varion. Patriot. Köper svavel av trukhen Augarrtah.

Handelshus på Yon

Pornaz – Pornaz har en handelsbod i Narzkar Krack där de säljer importerade varor till soldater, cirefalier och andra som kan betala för sig. Inga stora vapen, bara dolkar och mindre fina hantverk.

Temiranz – Temiranz har ett kontor i staden men ingen riktig försäljning. Kontoret är främst ett centra för fortsatt exploatering av Yon samt för att slå sig in på svavelhandeln.

Klan Samjed – Även den muhadinska kefal klanen Samjed har ett hus med några arbetare i Narzkar Krack. Dessa är främst där för att i förväg få information om leveranser som skall föras genom Ziu.

Fartyg till Sjöfarare & Pirater

Hittade lite annat som jag gjort till modulen Sjöfarare &Pirater. Här är fyra nya fartyg som kanske kan vara användbara för den som vill köra en sjöfarare kampanj.

Soldater och krigare till Eon III

Via denna länken finns det fler soldater och krigare fast dessa är till Eon III. Återstår att se när fler kan anpassas till reglerna i Eon IV.

Eldvapen till Eon III

Regler för Eldvapen till Eon III finns nu att hämta via denna länk. Tveksamt om jag kommer att uppdatera dem till Eon IV, men för den som vill är det nog ganska lätt.

Jargiska gladiatorer

Jargiska gladiatorer (pree Eon IV...)

De gladiatorer som strider på de jargiska arenorna representerar ofta det jargiska kejsardömmets fiender respektive dess förkämpar. För att få jämna och spännande strider matchas de stridande mot varandra utifrån vissa system.

DAKENOS

Dakenos strider med de typiskt dakenska vapnen/verktygen Daa och Leng. En dakenoskämpe bär en bronshjälm med brätte, ansiktsskydd och nackskydd. Armarna skyddas av lamellpansar och benen har kraftiga tyglindor. Det ben som gladiatorn för med, dvs har främst mot motståndaren, bär en benskena av brons. Runt midjan bärs en maggördel av härdat läder.

 EQUES

Kavalleristen är en en avbild av det lätta jargiska kavalleriet. Ofta är de beridna inför striden och inleder den med att kasta sina kortlansar mot motståndaren. Eques möter ofta "barbariska horder" i form av krigsfångar och andra som förväntas dö på arenan. I mer ärorika strider, man mot man, möter de Occidentalis eller Equites Haereticum, den kätterska riddaren, eller zorianriddaren.Förutom kortlans strider Eques med jargsabel och en liten rundsköld.Rustningen består av hjälm med ansiktsskydd, lamellpansar på svärdsarm, ett axelskydd i härdat läder på sköldarmen, benskenor i brons och en maggördel av härdat läder.

EQUITES HAERETICUM

”Den kätterska riddaren” är sprungen ur jargiens konflikt med Asharien och den samoriska läran. Gladiatorn utrustas med attribut som härleder till zorianriddaren. Equites Haereticum bär en sluten hjälm med en polerad bronsmask över ansiktet, lamellpansar längs armarna och metallrör på benen upp till knäna. Över maggördeln sitter en stiliserad sol i brons. En bredyxa och riddarsköld utgör beväpningen. Denna gladiator utgör alltid en svår motståndare med sin tunga rustning och kraftfulla vapen. Equites haereticum möter oftast Legionarius eller Eques.

KAMORIANOS

Föga överraskande finns förstås de vildsinta kamorianerna representerade på arenan. Ofta är själva kämpen också från Kamor men vissa gladiatorskolor tvingas att träna upp jargier eller zhaner till att strida som Kamorianos - i brist på äkta varan. En Kamorianos bär en lätt rustning med en hjälm av härdat läder. Hjälmen är ofta formad till någon typ av djur mask, tex ett varghuvud. Hjälmen kompletteras med läderlindor kring armar och ben samt en maggördel. Kamorianos strider med de klassiska kamorianska vapnen stridsklo och stridsklubba. 

LEGIONARIUS

Legionarius är knappast representativ för den nutida legionären utan bär ålderdomlig utrustning som inte ändrats på århundraden. Med kortsvärd och välvd sköld tar de sig ann sina motståndare. Det kan var diverse barbariska kämpar eller en annan Legionarius. Legionarius bär tung rustning i form av en sluten hjälm i brons, lamellpansar på svärdsarmen, sköldbenet förses med en bronsskena och svärdsbenet med tyglindor.

RANAQUES 

Ranaques är förbehållet kvinnliga gladiatorer. De försöker efterlikna de kvinnliga momolanska elitkrigarna. Egentligen är det bara beväpningen med qumo och qumo-an som de har gemensamt, men de vet förstås inte de jargiska åskådarna. Strider med ranaques bjuder ofta på mäktiga och exotiska skådespel med beslöjade män, elefanter, stora kattdjur och magdanserskor. En ranaques strider med två svärd och skyddar sig men en bronshjälm av korinter stil, höga benskydd av härdat läder och underarmsskydd i samma material.

SACERDOS

Sacerdos (prästinnan) är ytterligare ett kvinnligt inslag på arenan. Dessa prästinnor från det mytomspunna Radh-Kamra är troligen den äldsta av gladiatorstilar. En Sacerdos slåss i en fjällpansar skjorta och en kraftig diademliknande öppen hjälm. Beväpning består av en stridsklubba och en piska. Om det finns någon historisk koppling till rustning och beväpning är oklart, men det blir ofta spektakulära strider med en Sacerdos med i leken.

Andra vanliga gladiatorstilar är Occidentalis (västerlänning) som strider med den fruktade Zhinabagdh dolken i kombination med den ledade staven Tan-chadra. Occidentalis skyddar sig med en ringbrynja över torson och huvudet samt tyglindor kring armar och ben.

Lemerian börjar bli mer ovanlig men representerar den gamla jargiska fienden från Lemeria. En Lemerian slåss med ett långsvärd och en extra stor välvd sköld. En heltäckande bronshjälm samt bensskydd i brons bärs tillsammans med tyglindade armar.

Ludis Garran och de som bor där

Boende på Gladiatorskolan


Ägare Belicius Garran; 58 år, 189 cm, 90 kg. Kraftfull men gråsprängd mörk kalufs, fortfarande ganska välbyggd men med en begynnande kulmage. Mörkögd. Tidigare gladiator som vunnit sin rudis. Driver sin Ludis med plikt och omsorg. Stolt över vad han åstadkommit – har blivit mycket förmögen på sin ludis. Hård, men har en mjuk kärna då han börjar bli till åren och då han tänker tillbaka på sig själv som ung gatunge, brottsling, gängmedlem, slav och arenakämpe, och vad han då saknade i livet. Älskar sin dotter över allt annat och kan endast tro gott om henne. Hans älskade fru dog då dottern var 10 år.

Dotter Nivea Garran; 22 år, 180 cm, 62 kg. Smal, aristokratisk hållning, mycket vacker, blond och brunögd. Dotter till Belicius. Manipulativ, insmickrande och extremt revanschsugen på hela överklassen. Hon är rik och har fått en beundrarskara, men de äldre och anrika medborgarna ser alltjämt ned på huset Garran (kallas elakt huset Garum och att de luktar jäst fisk, en skymf som gör Nivea fullkomligen galen av ilska). Hon leker och spelar ut gladiatorer, husfolk och bekantskapskrets för att få vad hon vill. Hon är däremot långsiktig i sina planer och spelar utåt väldigt oskuldsfull.

Doctore Xerim; 37 år, 201 cm, 110 kg. Extremt vältränad. Renrakad i ansiktet och på huvudet. Daken från Forion. Tidigare framgångsrik gladiator, numera doctore vid Ludis Garran. Stolt över sin nuvarande position, efterlängtar ett fribrev för att kunna kalla sig en fri man. Bevakar sin position svartsjukt. Anstränger sig för att vara Belicius till lags och för skolans goda rykte. Svagt förälskad i Nivea - vilket han aldrig skulle erkänna. Favoriserar vissa gladiatorer som visat prov på mod, styrka och pliktkänsla på arenan.


Nedan anges vilka gladiatorer som finns på skolan. Antal + efter namnet anger hur pass vältränad gladiatorn är.
I versaler anges vilken kampstil eller beväpning som gladiatorn främst använder.

Raun x 2
Oron (189, 98 kg ++++); Tårögd, misstänksam - EQUES
Ran (194, 99 kg +++++); Helt kal på huvudet, falsk - EQUITES HAERETICUM

Kamorian x 3
(vildsvin, blodulv, svartbjörn +++++)
M`ron (185 cm, 102 kg++++); korta ben, stolt - LEGIONARIUS
Raa (197cm, 111 kg ++++); mörkrött hår, självsäker - KAMORIANOS
Hork (202 cm, 115 kg +++++); extremt hårig och skäggig, tystlåten, stirrar - KAMORIANOS

Tirak x 1
Trukh Xorath (230 cm, 165 kg++++); mörkpälsad, massiv, tolerant, tystlåten. Ser ut som en riktig best till trukh men är tystlåten, iakttagande och eftertänksam. Misstänker att han inte skulle låtas leva om han visade sig för smart så han spelar på allas fördomar. Vill fly tillbaka till Takalorr – SVART TRÄDSTAM


Zhan x 2
Hasan Ben Zaleh (188 cm, 92 kg ++++); ärrig hy, trevlig - OCCIDENTALIS
Farah Ben Drot (184 cm, 90 kg, nattdräpare +++++); svartmålade ögon, ytlig - DAKENOS


Fedaki x3
Arax (195 cm, 95 kg, +++); läspande röst, missmodig - LEGIONARIUS
Vardo (191 cm, 98 kg, +++); gnider händerna, självsäker - LEGIONARIUS
Fidan (188 cm, 101 kg, ++++); överlägsen hållning, moralisk - LEMERIAN

Jargier x 12
Caros (184, 92 kg +++); stora läppar, lögnaktig - OCCIDENTALIS
Leon (188 cm, 90 kg +++); bländande vacker, diplomatisk - EQUITES HAERETICUM
Damian (196 cm, 99 kg ++++); sluddrig röst, dryg
Batarius (192 cm, 92 kg ++++); födelsemärke kinden, tålmodig
Marius (182 cm, 84 kg +++++); leker med handen, glad
Zenos (194 cm, 90 kg +++); hjulbent, feg
Yrgamos (185 cm, 92 kg+++); huvudet på sned, uppmuntrande
Tatian (188 cm, 90 kg++); snällt intryck, besinningsfull
Hibron (186 cm, 88 kg+++); små ögon, finurlig
Ignart (193 cm, 95 kg++); ful, optimistisk
Damal (187 cm, 80 kg+++); grova armar, försiktig
Zento (182 cm, 95 kg+++); bredaxlad, hetsig
Pretarar (188 cm, 92 kg++); slokmustasch, misstänksam

Cirefalier x 1
Gordaz (203 cm, 118 kg +++++); saknar vänster öra, långt svart hår i fläta, massivt byggd, självsäker, hånfull, utmanande, stolt – EQUES

Rollpersonerna i Davos

Bakgrund Sabi´Ben Hasi (27 år)

Sabi´Ben Hasi föddes inom en savakunn-stam i Tarkas. Sina första levnadsår tillbringade han med sin stam i gränstrakterna mellan Tarkas och Ziu. Han fick en ökenkrigares träning och visade särskild talang för knivkastning. När han var knappt 14 somrar deltog han vid ett nattligt överfall mot en karavan längs karavanleden mellan Jen och Quaran. Det var en ganska liten karavan med få vakter, den skulle bli ett lätt byte för stammens krigare. För att vara säkra på att träffa med sina bågar befann sig ökenkrigarna nära sitt tilltänka byte. Men något gick fel, fruktansvärt fel. Karavanens vakter föll inte för pilarna som regnade över dem i månens sken. Istället gick de till häftigt motanfall. De rörde sig omänskligt snabbt och fällde flera av stammen krigare. Sabi´s häst föll under honom och en av karavanvakterna var över honom. Han vaknade upp senare i ett luxuöst inrett tält och framför honom satt en blek men underskön kvinna på en tron. Sabi´ blev som förhäxad av hennes skönhet. Hon var Episcopa Aymana, en lamia och en av De Utstötta. Sabi´ blev en del i hennes hushåll tillsammans med flera dödliga men även andra lamior.

Genom flera hårda prövningar fick han visa sin duglighet och lojalitet till Aymana. Han blev med tiden en av hennes mer betrodda livvakter och därtill en av hennes älskare!

Aymana höll mest till i staden Jen men företog regelbundet resor till Quaran och övriga Mûhad. Med tiden ökade också intresset för Jargien då ett antal viktiga (och olagliga) handelsvaror efterfrågades i kejsardömet. Dessa varor smugglas genom Tarkas till de västliga städerna i Jargien – Jarum, Absalon och Xanto. Aymana lyckas etablera flera lukrativa smuggelvägar in Jargien.

Under ett av de sällsynta besöken i Jargien, sällsynta då de tvingas färdas genom det brända Tarkas och förbi ökenkrigare och jargiska vaktpatruller, ändras allt i ett dråpslag. Aymana har genom sin växande rikedom och makt skaffat sig ett antal motståndare. En av de främsta och farligaste var en annan Utstött, Cardinalis Raheb, en av de äldsta lamiorna i Mûhad. Han hade med avsmak bevittnat Aymanas uppgång. Med sina spioner var Aymana medveten om hans onda öga och vilja att krossa henne. Trots detta fortsatte hon att sträva uppåt. Nu hade Raheb gillrat en fälla hos en av Aymanas mest betrodda kontakter i Jargien, Fexior Aran av Jarum. Under ett besök hos denna stormar inkvisitionen in. Huvuddelen av Aymanas sällskap dräps, Sabi´ faller också i striden men överlever. Fexior Aran pekar ut alla i Aymanas sällskap som kultister och de döms till döden på arenan.       

Bakgrund Zohan Ben Kabhi (23 år)

Zohan föddes bokstavligen i rännstenen. Hans mor var en sköka och fadern okänd, mest troligt någon pirat som förlustat sig med modern på någon av Gnar-Muurs otaliga bordeller. Zohan fick en minst sagt kärv uppväxt på bordellen. Han var ännu ett oönskat barn som skulle mättas. Vid sju års ålder kastades han ut på gatan med budskapet att nu fick han klara sig själv.

Livet på gatan var på intet sätt bättre. Här fick han tidigt härda sig och inse att antingen tog du för dig eller också blev du ett offer. Han blev en mästare på att manövrera sig fram genom gatans komplexa hierarki. Han började som råskinn i ett av Gnar-Muurs många banditgäng. Genom sin känslokyla och förmåga att ständigt få fram det positiva i sina prestationer, samtidigt som någon annan fick ta skulden för eventuella misslyckanden, arbetade han sig upp i denna hänsynslösa miljö.

Han var blixtrande snabb med dolken och dödlig som en Tarkisk sandsnok. Han blev Bari Ben Zarahirri’s  högra hand och där med andreman till en av Gnar-Muurs mest inflytelserika och fruktade banditledare. Vägen till toppen hade varit lång, fallet därifrån blev desto fortare. Som en av Gnar-Muurs högsta hade Ben Zarahirri otaliga fiender. En av dessa var jargiern Marius Sprättaren (tillnamnet sprättaren kom från hans stora skicklighet att snitta upp buken på sina motståndares så att deras tarmar rann ut). Marius lyckades, genom sina kontakter i Jargiens XII legion, på kort tid samla en stor styrka legions veteraner med vilka han tog upp kampen om herraväldet i Gnar-Muur. Hans första mål blev att ta sig han Ben Zarahirri’s gäng. Zohan och Ben Zarahirri blev fullkomligen överrumplade, ryktet säger att de blev förrådda av någon inom deras eget gäng. Zohan kämpade tappert i Zarahirri’s gamla palatssalar men blev slutligen slagen. Han blev fången med ett fåtal av Zarahirri’s övriga gängmedlemmar. De blev utsatta för tortyr och onämnbara övergrepp av Marius gängmedlemmar. De flesta dog under dessa övergrepp men Zohan lyckades överleva. Slutligen såldes de som slavar via Marius kontakter i Jargien. De såldes för att dö en säker död på arenan tillsammans med krigsfångar och andra förbrytare.

Bakgrund Nonak (30 år)

Nonak är en kragg av Höstens folk. Han föddes och uppfostrades under sina första år hos De isande skriens folk, eyrenstammen Höstens folk parar sig med. Nonak tillbringade sina första nio år med eyren och uppfostrades då av sin moder, Aya. Aya var en av de främsta krigarna inom De skriande folkens stam och hon var en mycket strikt mor och läromästare för Nonak. Under sina tidiga uppväxt år drabbades han av pesten och alla trodde att han var förlorad. Mirakulöst nog överlevde han, denna kamp mot döden stärkte honom både till kropp och själ. Efter sin sjukdom fick han kontakt med andevärlden och fick ofta syner.  När han var nio år fick ge sig ut på Den långa marschen till De skriande folkens broder stam; Höstens folk.

Hos Höstens folk fick han åter gå i lära för att fostras till en krigare. Han visar också talang för att kväda och uppmuntras av stammen schamaner att memorera många av deras gamla kväden. Att på ett riktigt sätt kunna kväda stammen och kraggs historia anses bringa ära åt både individen och stammen.

Under sitt tolfte levnadsår vandrade han i bergen, för att lära sig alla de dalar och stigar som genomkorsar Krolimbergen. Med sig hade han tre jämnåriga kamrater. I ett smalt bergspass upptäcker de ett band med gurder, dessa är på väg mot De skriande folkets betesmarker. Nonak har i drömmar sett sig själv kämpa i ett bergspass och i drömmen kände han ett stort välbehag. Därför beslutar han sig för att ta upp striden i bergspasset. Han får stöd av en av sina kamrater medan den tredje ger sig av för att kalla på hjälp från stammen. Nonak och hans frände, Manner, överrumplar gurderna. De lyckas slå dem på flykten efter en kort strid. Dock återvänder de igen efter någon timme. Ytterligare en hård strid rasar då Manner blir allvarligt sårad. I det smala passet lyckas de dock hålla stånd och gurderna drar sig tillbaka igen. I gryningen kommer ett nytt anfall, denna gång med tiraker. Nonak inser att de bara slagits mot en förstyrka och att huvudstyrkan nu hunnit fram. De pressas bakåt och förlorar mark då deras stamfränder plötsligt dyker upp. Striden böljar fram och tillbaka och fortsätter under hela två dagar innan tirakerna slås tillbaka. Detta slag blir känt som Slaget i Blodskrevan. Nonak vinner stor ryktbarhet och ära för sitt rådiga handlande. Efter detta blir han Krigare i Höstens stam och döps i sina fränders blod.

Under de kommande åren deltar Nonak vid flera räder mot Jargien och även raunlänningarna som lever på stäppen nedom Krolimbergen. Han deltar vid flera parningsriter där han vinner ära och får dela bädd med de främsta av De skriande folkets kvinnor. Under en av dessa räder mot Krigets Hord hamnar de i ett bakhåll. Stammens hövding, Krole Stenskalle, fölls till marken av en mäktig horndrake. Nonak kastar sig in i striden och dräper horndraken.  Med detta lyckas han också samla sina stambröder och de slår tillbaka det raunländska bakhållet. Krole uttrycker sin eviga tacksamhet till Nonak och tar honom som en av sina främsta hirdmän.

Svärdets Hord, en sirontroende raunländsk stam, kontaktar Höstens folk och erbjuder fred och handel mellan deras folk. Detta ser Krole som gott då det gynnar dem alla.

Under Jargiens anfall mot Drunok deltar Höstens folk som en tredje part. De angriper främst jargiska förband och gränsposteringar men även vissa anfall mot drunokiska förband. Här stöter de även samman med kamorianska krigare som dragits till striderna för plundring. Dessa möten hålls fredliga och de byter plundringsgods med varandra. Slutligen segrar jargierna mot drunok och bygger upp sin styrka kring Thara-Tiannon. Tungt pansrade tempelriddare bevakar vägar och byar och det blir för kostsamt för kragg att fortsätta sina plundringar mot det lättrörliga kavalleriet. Höstens folk drar sig tillbaka upp i Krolimbergen igen.

Efter något år av gott utbyte med Svärdets Hord planerar de för gemensamma räder mot de svaga jargierna i söder. Krole Stenskalle vill ha fler kragg med på krigståget och sänder Nonak med några krigare till Ghalja i samband med parningsriten för att där söka stöd från flera stammar. Nonak får i syner se hur han står naken vid Ghalja med många eyren kring sig, detta tar han som ett gott tecken. När han kommer fram med sitt sällskap lämnar han sitt bud. Höstens folk skall tillsammans med De isande skriens folk och Svärdets Hord plundra de veka jargierna i söder. Nonak talar om god handel med de sirontroende på stäppen och att mycket gott finns att få. Hans budskap verkar dock till att tas emot med tveksamhet. Siegber av Rjaltas folk kliver fram. Han säger att de skall överväga Höstens folks bud med den eftertänksamhet det kräver, och att Nonak och hans fränder nu är välkomna att delta i deras lekar.

Den första leken kallas Skogslöpet. För detta skall man vara naken. Nonak och hans fränder tilldelas en hydda där de kan förbereda sig. När de kommer ut överraskas de av beväpnade kragg och eyren. Siegber av Rjaltas folk kliver fram igen. Han hånar Nonak och Höstens folk för deras dumhet att slå sig samman med stäppens veka hästryttare. Han hånar också Höstens stam och De isande skriens folk för deras alltför intima samvaro. Nonak blir vansinnig och kväder hån och en utmaning mot Siegber. Siegber drar då ett svärd och fäller Nonaks två följeslagare samt fäller Nonak till marken. Då parningsriten ännu ej är påbörjad hävdar Siegber att freden heller inte råder än. Han manar alla att driva Nonak genom skogarna lika naken som han är vettlös, så han kan lämna de riktiga Kraggs bud till Krole Stenskalle och hans ”folk”!

Nonak tvingas fly genom skogen under hugg och slag från skrattande eyren och kragg. Först under natten lyckas han undkomma förföljarna. Han tar sig ur Eyrenskogarna och över slätterna mot Krolimbergen. Han lyckas överleva och ta sig fram trots att han tvingats fly utan en tråd på kroppen. I höjd med Thara-Tiannon blir han upphunnen av en jargisk kavalleriavdelning. Utmattad och hungrig som han är, lyckas jargierna fånga in honom. Han säljs sedan som slav för att underhålla massorna på arenan.

Bakgrund Grim Segel av Hammarnäs (28 år)

Grim Segel föddes i en köpmannafamilj i Hammarnäs, Damarien. Handelshuset styrdes gemensamt av Grims far och hans två bröder. Fardern Dac, farbror Domer och farbror Vorsel. Vorsel var Grims favorit då han var lite annorlunda jämfört med de andra bröderna. Vorsel hade rest mycket och upplevt mycket, han kunde alltid berätta spännande historier.

Förutom Grim hade Dac fyra barn till, bröderna Tors och Lansal, systrarna Dara och Nella, och hans älskade fru Elysia.

Rederiet de drev handlade framför allt med spannmål till armén. Fadern Dac satt i rådsförsamlingen i Hammarnäs.

Under uppväxten fick Grim ofta följa med på kortare resor till de olika arméförband fadern gjorde affärer med. Grim hade ett stort intresse för soldatlivet och brukade gå runt i lägren när fadern satt i tråkiga förhandlingar.

Grims uppväxt var relativt lycklig och familjen hade det gott ställt.

När Grim blivit äldre och börjat arbeta i rederiet hade företaget en svår tid. Företaget hade expanderat och bedrev nu handel i Melorion och Jargien. Under en större affärsuppgörelse hamnade de i en juridisk konflikt med en jargisk ädling. Efter lång tid lyckades affären avgöras med hjälp av cirefaliska advokater. Den jargiska ädlingen tvingades betala men var uppenbart missnöjd med uppgörelsen.

Åren går och med tiden blir det svårare för familjen att bedriva sin handel. De gör goda affärer men Thamas Vitfjärders styre i Damarien börjar kännas av då de utsätts för hot och ibland måste vika sig i affärerna med armén. Familjen har byggt upp ett stort nätverk och använder kommissionärer för att köpa upp spannmål runt Igonhavet.

Grim har tillfälligt bosatt sig i Jargien för att studera i kuststaden Szal Dorian. Tiden på universitet är relativt händelsefattig men han blir en duktig läkare efter sina studier.

Under hans frånvaro slår Vitfjärders regim till mot familjen. Genom ett övertagande av deras verksamhet får de kontroll över flera viktiga spannmålsleverantörer. Familjen döms för statsfientlig verksamhet och Nattgarder stormar deras hus. En tjänare lyckas fly undan och ta sig till Jargien för att berätta för Grim vad som hänt.

Grim blir utom sig av förtvivlan. Han börjar snabbt förbereda sig för att resa tillbaka till Damarien och söka upprättelse för sin familj. Innan han hinner lämna kommer dock inkvisitionen på besök. Ädlingen de förargade för så många år sedan, har bidat sin tid och uppenbarligen konspirerat för att få Vitfjärder att angripa familjen Segel. Nu när han vet att fällan slagit igen ser han till att även Grim döms för kätteri. Obskyra skrifter hade placerats i hans studentrum och han döms att dö på arenan för sina brott! 

Bakgrund No-Vir Frostblod (31 år)

No-Vir föddes en midvinternatt i Frostvargens stam. Stammens schamaner såg att han skulle komma att bli en mäktig kämpe. No-Vir fick samma hårda uppfostran som alla kamorianer och gjorde sitt mandomsprov redan vid 12 år ålder. Några år därefter går flera kamorianska stammar samman för att slå tillbaka plundring från den raunländska Krigets Klan. Raunländarna slås tillbaka och under de efterföljande åren genomför kamorianerna regelbundna anfall mot Krigets Klan för att säkerställa att de förstått budskapet. Under dessa år på fientlig mark lär sig No-Vir många saker och han upptäcker sin fallenhet för att snabbt lära sig nya språk.

Under återtåget från denna långa kampanj blir No-Virs styrka anfallen av stamkrigare från Blodulvens stam. No-Vir blir nesligen infångad i deras fällor och hålls under lång tid som gisslan innan han kan bytas ut i en fångutväxling, stammarna emellan. 

Frostvargens stam vänder nu blicken västerut. Under kalla vintrar då de kan färdas längs kustens isar tar de sig till halvön som skuter ut vid jargiska Xanto. Därifrån plundrar de byar i provinsen Genrios utkant samt byar i Kargisistan, norr om Tarkas. Även under dessa år får No-Vir bruk av sina språktalanger. Han blir också ett stort föredöme för sin klans krigare och står också i hög aktning bland stammens ledare och schamaner.

Efter att ha tillbringat huvuddelen av de senaste åren i strid i väster vänder No-Vir åter hem till Kamors hjärteland. Han har nått en aktningsvärd ålder på 26 år och har varit i krig nästan oavbrutet under de gångna 12 åren. En kamorian har inte bara striden som sin plikt utan också stammens fortlevnad i övrigt, No-Vir ser sig om efter en lämplig livskamrat.

Av en slump möter han en dag en kamoriansk kvinna på jakt i skogen. Hon heter Ke-Ko och tillhör en annan klan inom Frostvargens stam. Hon uppvisar alla de attribut och egenskaper No-Vir kan tänka sig hos en livskamrat och tycket verkar vara ömsesidigt. De delar bytet de båda följt under många dagar och deras vägar skiljs sedan åt. Ke-Ko följer sedan No-Vir i hans drömmar.

Bud når Kamor att de bleka bortom bergen i söder åter är på krigståg mot riket i öster. Kamorianerna samlas och går in som en liten tredje part i striderna kring Jargiens övertagande av Drunoks västra delar år 2957. Kamorianer överfaller och plundrar såväl jargiska som drunokiska byar och förband. Det är bättre att möta de bleka och veka folken tidigt än att vänta tills de är inom ditt eget revir – så tänker en kamorian.

Under dessa plundringståg kommer de också i kontakt med de högväxta Kragg av Höstens folk. Kontakterna är begränsade och genomgående fredliga. Kamorianer och Kragg byter plundringsgods med varandra.

Återigen har No-Vir oturen att hamna i ett jargiskt bakhåll. Han blir nedriden av en bepansrad tempelriddare och slagen i järn. Han tvingas under en tid slita med att bygga sten fort åt de jargiska segrarna men lyckas en natt bita strupen av några vakter och fly.

Han kommer åter till Kamor, lagom till ett av de stora stammöten som hålls vart tredje år. Bland det första han ser när han kommer till den vidstäckta samlingsplatsen för Frotvargens stam är Ke-Ko.

Hon är kall och skön men det råder ingen tvekan om att även hon gläds vid att se No-Vir. De talar med varandra och Ke-Ko säger bestämt att hon nu skall tala med sina föräldrar för att de skall ingå giftermål. No-Vir föräldrar är döda sedan flera år men han är säker på att få klanens schamaners godkännande. Sedan kan han dock inte finna Ke-Ko på flera dagar. Slutligen vid ett kvälls råd förstår han varför. Ke-Ko’s fösäldrar har redan utsett en man åt henne, en mäktig klankrigare i en annan klan – Chald. Chald står över No-Vir i rang och status och även om han No-Vir kan utmana honom skulle det inte ses med blida ögon av stammens schamaner. Under detta kvälls råd träder plötsligt Ke-Ko fram. Hon säger att hon nu inte kan äkta No-Vir då han inte kan mäta sig med Chald – men att hon tänker vänta tills han gör det! Detta tas emot med stor upprördhet bland rådets deltagare!

Men, gamle Ha, en av Frostvargens äldsta och mest vördade schamaner, tar till orda och säger att paret har hans välsignelse om No-Vir, likt Chald, kan visa sig värdig att bli klanledare till nästa stam råd. Chald blir rasande men får vika sig för stammens råd.

Året därpå går åter Frostvargens stam samman för att driva bort inkräktande jargier i söder. Under detta korta slag blir No-vir förrådd av Chald vid en gammal repbro, som chald hugger sönder. No-Vir hamnar på fel sida med jargierna och i denna hopplösa situation går han bärsärk. Efter några febriga veckor kommer han till sanns igen i en slamrande och krängande fångvagn. Han är nu på väg till en arena i någon jargisk stad där han skall dräpas till publikens jubel!

Mundanska soldater och krigare

Mundanska Soldater och Krigare är just vad det låter som; blandade SLP anpassade efter Eon IV.

Stadskampen i Davos

För vår spelgrupps nuvarande kampanj har vi fokuserat på området runt staden Davos i Jargiens centrala, nordliga delar. 

RP:na har kommit till området som slavar på en gladiatorskola; Ludis Garran. Belicius Garran som styr skolan är själv en fd gladiator som nått medborgarskap efter många år på arenan. Han har trots detta, och trots en viss rikedom, inte blivit fullt accepterad i de finare kretsarna. När hans unga, vackra dotter begår ett socialt övertramp, då hon visar uppenbart intresse för den unge Quintillius, rasar deras mödosamt uppbyggda värld samman. För att sätta Nivea, Garrans dotter, på plats låter Quintillis kidnappa henne och sätta henne på en bordell i staden. Belicius Garran får efter några dagar reda på detta och kan med RP:nas hjälpa få ut henne från bordellen. Efter detta blir familjen Garran paria i stadens sociala elit. Nivea är så förödmjukad att hon går i självmordstankar. Belicius Garran blir bitter och hämndlysten mot hela stadens överklass. Genom mutor köper han fribrev för RP:nas karaktärer. RP:na skulle egentligen aldrig komma levande från arenan då de är krigsfångar eller dömda för kätteri. Han visar fribreven för RP:na och förklarar att om de står honom bi i hans hämnd mot Davos rikemansfolk, så kommer han att släppa dem fria med fribreven och de fritatueringar som visar att de är fria gladiatorer. 

Gladiatortatueringen är stora tatueringar som bärs på underarmarna. Då gladiatorn är ofri består de av en cirkel som har ett stiliserat svärd genom sig. Den fria gladiatorn får cirkeln ifylld, samt att datum och namn tatueras in över och under cirkeln. 

Garran tänker nu söka hämnd på Davos folk genom att ta kontroll över den undre världen och skapa kaos i finfolkets affärer och trygga liv.

För att få lite yta för RP:na att röra sig i tog jag fram kartan nedan. 

RP:na rör sig främst i staden Davos. Denna stadskarta från Baldurs Gate använder vi nu som staden Davos i norra Jargien. Floden Kebes flyter vid staden i nord-sydlig riktning.

I staden och dess omgivningar finns ett flertal olika aktörer som RP:na kan komma att interagera med.

Fyrmanna Rådet

-Styr provinsen (Högste Censor, Högste Bibliotekarie, Högste Arkivator, Andre Arkivator)-183 akademiker från akademin och ”Salen”. Rådgivande till rådet.
Målsättning: Rådet strävar efter att upprätthålla kejsarens starka inflytande över Davos. Detta görs genom att hålla kyrkan på ”plats” genom stor frihet för folket. Kejsarakademin är ett sätt att få befolkningen att fokusera på vetenskap, handel och mindre på religiösa spörsmål. Samtidigt vet man att detta inte går att dra hur långt som helst, uppstår kätteri eller utbredd osedlighet kan det snabbt slå tillbaka på staden om inkvisitationen (som står utom kejsarens direkta makt) slår till. Medlemmarna i rådet bevakar sina positioner svartsjukt.

Lägre rådet
Målsättning: Beroende på person kan rådets medlemmar sträva efter olika mål. Flera strävar efter högre poster i Fyrmanna rådet, andra är mer akademiskt och filosofiskt inriktade vilket bäddar för många långa och meningslösa gräl mellan olika lärda i rådet. Lägre rådet är de som ansvarar för att Davos unika system med Ostracism efterlevs.

Daakkyrkan
-15 kyrkor i Davos (med jargiska mått mätt ganska få kyrkor utifrån stadens storlek)
-En basilika i övre staden, vid Drakporten
Målsättning: Då kyrkan i Davos har ett relativt litet inflytande strävar kyrkan efter att stärka sin makt.
Släkten Zenos, med primod Ravim i spetsen, har sedan någon vecka fått en grupp inkvisitorer till staden.

Inkvisitionen- Fyra inkvisitorer har anlänt till staden sedan någon vecka. Dessa leds av en synnerligen diabolisk överinkvisitor Galin (lite inspiration till Galin World Without End). 

Målsättning:  Galin drivs själv av diverse lustar som han anser är antimons frestelser utsända för att lura honom i fördärvet – dessa utgörs i många fall av kvinnor. Han är extremt ärelysten och nitisk i sin strävan att nå högre inom kyrkan. Hans tre medhjälpare är nitiska män som njuter av den fruktan de sprider kring sig. De är allt annat än gudfruktiga men mycket drivna till att hota med kyrkans straff och citat ur Libera.

Släkten Quintillis (Gröna)

-Kontroll över spannmålshandeln

-Kontroll över hamnens stuvare (genom coetus)

-Kontroll över Coetus Kebes (Flodens gäng) som styr övriga gäng i nedre staden.

-Andel i driften av Arenan med vadslagning

-Kontroll över ett antal av stadens tavernor (Savias Taverna, Tre Gamla Tunnor, Stormlyktan

-Bordellen Två Grottor

-Ett antal högre befattningar på Kunskapsakademin

Målsättning: Quintillis är den starkaste adelsätten i staden. Det är en gammal ätt som ser ned på alla typer av uppkomlingar, må det vara adelsfamiljer som vinner inflytande (typ Papas) eller medborgare som blivit rika och tror att de är något (typ otaliga handelsfamiljer och gladiatorskolan Garran). Deras mål är att behålla sin dominans och de är beredda att nyttja alla tänkbara medel för att göra det.

Familjen Caldbrun (jordanes)

-Timmerhandel, impregnering av timmer, sågverk

-Äpple och päron odlingar söder om Davos

-Litet rederi

Målsättning: Utveckla sin handel. Detta skall ske genom att få rätt att avverka timmer i de skogar som finns runt Davos. Avverkning är hårt styrd då det inte finns mycket skog kvar. De är fullt villiga att köpa svartavverkad skog om det erbjuds.

Familjen Jannath (jordanes)

-Äger stenbrotten i Montemcast och Montemcast II

-Äger tenn och koppargruvor

Målsättning: Utveckla sina gruvor. Detta kräver billig arbetskraft. Att det finns en utbredd fattigdom i de lägre klasserna gynnar familjen. Likaså är de krigsivrare mot bla Kamor då fälttåg brukar inbringa billiga krigsfångar och sedermera slavar.

Familjen Oberon (jordanes)

-Äger gods i provinsen

-Äger del i varvet

Målsättning: Driva upp matpriserna så mycket det går för att få höga avkastning på sina gods. Hålla nere timmerpriserna för att få god vinst i varvet.

Släkten Lomaro (Gröna)

-Guvenör Parva Patria (Dux)

-Äger Rodnande Sjöjungfrun

-Äger del av varvet i Davos

-Äger del i Arenan med vadslagning

Målsättning: Stort intresse för Kunskapsakademin. Detta intresse är indirekt då det är studenterna och deras nöjeslystnad som de främst drar in sina denarer på.

Släkten Papas (Gröna)

-Guvernör Altitu Mea (Dux)

-Rederi i Davos

Målsättning: Vill ha lugn i staden för att handel skall kunna flyta på så smidigt som möjligt.

Släkten Arcadis (Gula)

-Guvernör i Solvallis (Dux)

-Gods kring Corsis

-Bankverksamhet i Räknehuset

Målsättning: Vinna positionen som primod om den nuvarande skulle avlida. Driver sin verksamhet  för att få ihop tillräckligt med pengar för att köpa sig nästa primod position. Snikna och gnidna i sin strävan att tjäna pengar.

Släkten Zeno (Gula)

-Primod i Mihrit

-Kloster i Altos

Målsättning: Primod  Ravim vill stärka kyrkans makt i Davos. Han anser att det finns allt för mycket synd i provinsen. Därför har han begärt dit inkvisitionen för att granska folket och statuera några lämplig exempel.

Familjen Argetarma

-Höga positioner i Kunskapsakademin och ”Salen”

-Tillverkar och säljer mekaniska maskiner

Målsättning: Strävar efter inflytande genom den rikedom de tjänar på sina maskiner.  Anordnar storslagna fester för att marknadsföra sin maskiner samt för att nå hög social status och gillande från befolkningen. Misstror släkten Zenos och delvis kyrkan då de fruktar att kyrkan kan komma att använda familjens tekniska kunnande som ett uttryck för kätteri.

Coetus (i styrkeordning)

-Coetus Kebes (hamnområdet kring dockorna), 140 medlemmar

-Blodhänderna (yttre staden i söder), 60 medlemmar

-Sarrius Ormar (Svarta drakporten, yttre staden i norr, ledare Berax), 50 medlemmar

-Kebes Sten (Kebes bro), 50 medlemmar

-Härjarna (zhaner, i och kring Lilla Mühad), 30 medlemmar

-Pastor Caterva (herdar på berget och landsbygden), 100 medlemmar

-Ravias Råttor (Kebestrand, på västra sidan bron), 40 medlemmar

-Gallants Ståtliga (Vitfäste, söder om Lilla Mühad), 30 medlemmar
Målsättning:Målsättningarna varierar för respektive gäng. Oftast vill de lägre gängmedlemmarna bara slåss, supa och bola runt. De större gängen och ledarskiktet strävar oftast efter makt genom fruktan eller pengar.

”Gillet”

Niofinger – ledare över gillet. En anonym kvinna vars sanna identitet få känner till. Rilsa Rael utgör ofta frontansiktet för Gillet (se nedan).

Rakath Glitterskägg, zoloddvärg, styr Räknehuset, lokalledare i stadsområdet Branten

Rilsa Rael, zhan, lokalledare i Jahanner Byn och Niofingers högra hand
Målsättning: Gillet har nästan redan nått sitt mål då de kontrollerar det mesta som sker i staden, i alla fall allt som sker i undre världen. De tar ut 1/4 av övrig kriminell verksamhets vinst och har hållhakar på de flesta makthavarna i staden. Samtidigt bedriver Gillet viss välgörenhet och försöker upprätthålla en bild av att de står på de svagas sida. I varje stadsdel finns det en lokalledare som drar in Gillets fjärdedel samt håller koll på vad som händer.

Fexiors Klo

Fexior Klo är ett soldenärskompani som har sin bas i Davos. 

       -1200 legosoldater i sin sold.

-      Ca 300 stationerade i staden som stadsvakt i nedre staden och de yttre områdena. De syns alltså inte till i områdena 61, 65, 72 och 76 enligt stadsdelskartan nedan.

       -Övriga 900 är i övriga Jargien, eller bortom, på uppdrag.

       -Leds av Klobärare Ulder Corvusnal.

Målsättning: Ulder är nöjd med förbandets bas i Davos. Han är medveten om att de har en unik

position som stadsvakt i en jargisk stad. Han är militär personifierad och ogillar all typ av lathet och bristande disciplin. Han avskyr Gillets inflytande i staden och strävar efter att krossa det.

Jahannerna i Lilla Mühad

- Driver handel med exotiska lyxvaror, droger och smuggelgods

Målsättning: Vidmakthålla sin kultur och tro med så lite inblandning som möjligt fån jargiska kyrkan och byråkratin.

Acaleo (gladiatorer)

Ca 40 medlemmar i Davos

Målsättning: Värna gladiatorers rättigheter och arbetsförhållanden. Upprätthålla den ikonstatus framgångsrika gladiatorer kan nå.

Homino Nebulans

Målsättning: se Narzkarma sid 79 i Cirefalier.

Staden är indelad i ett antal stadsdelar eller distrikt. Olika fraktioner, särskilt olika gäng, har olika mycket inflytande i respektive stadsdel. Nedan anges stadsdelarnas namn samt vem som har mest inflytande.

RP:na har nu påbörjat sin innästling i Davos undre värld. Fokus har nu hamnat på stadsdelen Bartam (59). 

Därför har även detta områden brutits ned till ett antal gängområden. Olika gator och kvarter kontrolleras av olika gäng/sammanslutningar. RP:na tog snabbt det röda området i besittning och de kallas numera Vildarna av gemene man. Gillet har en officiell ståndpunkt att gängen får göra upp som det vill sålänge det inte påverkar Gillets inkomster. Inofficiellt vill de inte att något gäng skall växa sig för starkt. 

Gillet tar ut 1/4 av vad gängen drar in på diverse skumraskaffärer. Nedan följer en kort beskrivning av respektive gäng i Bartam. Det anges också vilken typ av verksamhet gängen bedriver samt vad de drar in för pengar på denna verksamhet, angivet som sm/tio dagar. Observera att 1/4 av pengarna sedan skall betalas till Gillet.

–Blodsbröderna (Blodsbröderna SLP)

Tre tirakbröder styr gänget från sin grotta i berget som ligger utanför Davos. De kommer bara fram om natten och då det behövs osedvanlig styrka och brutalitet. Gänget består av ca 15 människor, främst jargier.

Gänget drar in pengar från kvarteret Lunden: 360 s. Marknaden (150 s), lokala daaktemplet (80 s), Värdshus (Stopet 20 s, Tornet 60 s, Hargons Stuga 30 s), Bokbindare (4 s),  3 st Bagare (6 s) , Låssmed (5 s), Vävare (5 s)

–Gamle Boethius

Ett familjebaserat gäng. Leds av den gamle och sluge Boethius. Han söker ofta förhandla sig ur underläge samt sluta allianser för at möta större hot. Alla är väldigt lojala mot försvarar varandra till sista blodsdroppen. Har mycket goda relationer till Triangelns gäng då deras områden går i varandra. Familjen består av sammanlagt 28 medlemmar, varav ca 12 är stridbara.

De drar in pengar från Övre hamnen: 176 s. Bordell (40 s), Barberare (3 s), 2 st Bläckmakare (8 s), 3 st Kalligrafer (12 s), 3 st skräddare  (8 s), 2 st Nätknytare (5 s), 2 st Båtbyggare (10 s), Värdshuset Svärdsfisken (40 s), Tavernan Träbenet och Tunnan (30 s) samt tavernan Nästet (20 s).

–Daaks kors

Området består av ett antal hyreskaserner där en viss religiös fanatism fått fäste. Den fantiska munken/självutnämnde profeten Tarrianus har samlat troende kring sig som tar ut tionde av alla i området och kontrollerar renheten bland kvarterets inneboende. De bedriver ingen egentlig beskyddarverksamhet utan är uppfyllda av fanatism. Sammanlagt finns ca 30 fanatiker. De missionerar även i kvarteren brevid. Vissa skulle nog egentligen bli glada om de försvann…

–Bärarnas förbund

Inget egentligt gäng. I kvarteren bor många bärare och dragare som dagligdags arbetar över hela staden. De håller sig samman för att skydda sig mot andra gäng och för att samordna sina priser och bekämpa billigare uppkomlingar. Över 100 dragare/bärare bor med sina familjer i området.  Bärarna och dragarna rör sig över stora delar av staden och lyckas ofta höra rykten eller veta var vissa handelsvaror eftertraktas eller säljes.

Ett motsvarande samfund finns på andra sidan hamnen i närheten av Blomsteråsen. Dessa kallar sig Dragarnas Förbund och är bittra rivaler till Bärarnas Förbund – likheten i namn till trots.

–Vildarna

RP’nas första gata. Fallaregatan: 40 sm. Bokbindaren (3 s), Sömmerska (2 s), Bryggare (3 s), Hjulmakare (2 s), Tavernan Stupet (10 s),

Bordell (20 s)

–Lagerhuset

Ett gatugäng som tar ut beskyddarpengar från de köphus och handelsmän som använder de stora lagerhus som finns i området. De jagar även skadedjur (råttor och liknande) i området. De tar ut ganska låga avgifter för att inte på allvar dra på sig ett större handelshus vrede. Sabotage består i att tex släppa in ett stort antal skadedjur i ett förråd om innehavaren vägrar betala. Ca 10 olika lagerhus finns i området. Beroende på hur belagda lagerhusen är får de ut ca 100-200 s i veckan. Gänget består av ca 40 relativt unga medlemmar. De är inte särsklit vapenföra men nog så sluga och förslagna.

–Tullarna

Tullarna är faktiskt just tullare utsedda av staden för att ta ut tull vid hamnens södra bryggor. Däremot hamnar huvuddelen av pengaran i deras egna fickor. Det rör sig om ca dussinet tullare så de utgör i sig ingen direkt maktfaktor. Däremot kan de kalla till sig patruller ur Fexiors Klo för att stävja oroligheter eller hantera bråkiga gäng. Detta gör att de blir en reell maktfaktor. Många vet att de är korrupta men bevis saknas. Från tullarna som tas ut i södra hamnen hamnar ca 500 s varje vecka i tullarnas egna fickor. Fiskprinsen och tullarnas områden är samma fast de är inriktade på olika ”affärsområden”. Tullarna har hittills lyckats undvika att betala avgift till Gillet.

–Fiskprinsen

Fiskprinsen är den som kontrollerar fiskeflottan som utgår från Davos. Dessa fiskebåtar utgår alla från södra hamnen då finfolket i norra delen inte vill ha fiskstank i sina kvarter. Fiskprinsen och hans hejdukar (ca 30 st råskinn) är ”petere” till Coetus Kebes. De sysslar även med smuggling och i vissa fall, om tillfälle ges, piratverksamhet på floden.  Avgifter från fiskeflottan och annan ”tull” inbringar ca 400 s i veckan.
-Triangeln
Triangeln består egentligen av en sammanslutning av tre handelsmän som har fabriksverksamhet i kvarteret Triangeln. Familjerna är; Bonavar (driver en mekanisk verkstad som bla leverare delar till familjen Argetarma), Celtus (Skomakar fabrik) och hus Gordaz (cirefalisk familj som driver ett tryckeri). Familjerna betalar gemensamt in till Gillet ca 500 s per 10 dagar. De har ett antal hyrsvärd/råskinn i sin tjänst för att vakta sina fabriker och hem. Totalt ca 18 man, inkluderat 5 huskrigare ur familjen Gordaz. Familjen Gordaz huskrigare har rätt att bära enhandssvärd inom stadens murar. Huset Gordaz har också goda kontakter med cirefaliska handelshuset Pornaz (sid 56 i Cirefalier).

–Porthundarna

Ett våldsamt gäng som verkligen pungslår folket i kvarteret . Kärngänget består av ca 20 brutala slagskämpar som dock brister i planering och finess. Gänget har också knutit till sig ett stort antal gatubarn. Fåraherdar säljer sin ull till vävare som håller till i kvarteret. Även annan skinnbearbetning är mångas syssla.

Gänget drar in pengar längs Klippgatan och  kvarteret Söderport: 146 s (73 s). Gänget tar nästan dubbla ”arvoden” jämfört med många andra vilket gör livet extra svårt för de som bor längs Klippgatan.  3 st Snickare (16 s), 5 st vävare (30 s), 3 st körsnärer (30 s), extra ”tullar” på varor som kommer genom porten (50 s), 2 st skräddare (20 s).

–Bartams samariter

Det gäng som kontrollerar den populäraste festgatan i Bartam, Bartams Stråk; 455 s. Gängets namn kommer från att de anser sig göra en välgärning för kvarterat då de tar från de rika och sedan ger en del till de som har det sämre ställt. Gänget har något av en favoritstatus i Gillet då de agerar på liknande sätt. Gänget styrs av fd gladitorixan Cerci. Gänget är ca 20 st och är en blandning av fd gladiatorer  (ca 5 st)och folk från gatan.

7 st tavernor (från norr Basilikan 60 s, Bartams Ljus 30 s, Källarvalvet 30 s, Ungmön 40 s, Glade Munken 40 s, Tornuven 30 s, Spygattet 10 s), 2 st värdshus (Trillingarna 80 s, Valvet 60 s), längs en sidogata finns även ett Skrädderi (50 s), längst ned vid hamnen finns även Fiskhandlartorget (25 s).

Verksamhet i distriktet Bartam; Bryggare, Lampmakare, ljusstöpare, båtbyggare, bordell, barberare, bläckmakare, byggare, kalligraf, kistmakare,  körsnär, låssmed, nätknytare, repslagare, sadelmakare,  segelmakare, skomakare, skräddare, slaktare, snickare, tandsmed, läkare, tatuerare,  träsnidare, vävare, fiskare, hälare, piratverksamhet, värdshus, tavernor.

Varje tio dagar dras det in ca 3800 s i hela distriktet. Från detta skall Gillet ha ¼ dvs ca 950 s.